Elsa Sundling (1902- 1964) left family and country behind and made a career as an architect. For more than thirty years she was active in six different cities in three different countries, but also in the architectural movements that paved the way for the ideas and ideals of modernism. Rest was an unknown concept to this energetic architect who worked constantly, out of desire and unbridled habit. During the 1920s, she went through both painting studies and architecture studies in Paris and got her first job with the concrete pioneer Auguste Perret. She then had specialist knowledge in acoustics, concrete structures and strength calculations and designed at least seventeen cinemas in Paris. She is also one of the architects behind Västerås CHP plant. But like many other female pioneers, she was left empty-handed after her death. The book tells the story that has never before had room to be told.

Elsa Sundling (1902-1964) lämnade familj och land bakom sig och gjorde karriär som arkitekt. Under drygt trettio år var hon verksam i sex olika städer i tre olika länder, men också inom de arkitekturrörelser som banade väg för modernismens idéer och ideal. Vila var ett okänt begrepp för denna energiska arkitekt som arbetade jämt, av lust och ohejdad vana. Under 1920-talet tog hon sig igenom såväl målarstudier som arkitekturstudier i Paris och fick sin första anställning hos betongpionjären Auguste Perret. Hon hade därefter specialistkunskap inom akustik, betongkonstruktioner och hållfasthetsberäkningar och ritade minst sjutton biografer i Paris. Hon är även en av arkitekterna bakom Västerås kraftvärmeverk. Men likt många andra kvinnliga pionjärer lämnades endast tomrum efter hennes bortgång. Boken förtäljer historien som aldrig tidigare fått utrymme att berättas.